Hög belastning varningssignal värmepanna
Reningsverk är en anläggning där avloppsvatten renas innan det släpps ut i naturen recipienten. Avloppsvattnet distribueras med hjälp av avloppsledningar och kloaker till reningsverket. I ett traditionellt avloppsreningsverk sker reningen i tre steg: Mekanisk, biologisk och kemisk rening. Den mekaniska reningen syftar till att avlägsna allt fast material ur avloppsvattnet som skulle kunna störa processen i de senare stegen i reningsverket.
I rensgallret avskiljs fasta föremål som toalettpapperplastpåsarkondomer med mera.
Värmepanna – en introduktion till denna typ av uppvärmning!
Det fasta avfallet skrapas sedan av från rensgallret och körs till deponi eller förbränning. På senare år har det blivit vanligt att tvätta renset på plats för att minska kvittblivningsvolymen, eftersom deponiavgifterna är en kostsam del i driftskostnaderna. För att minska slitaget på pumpar och annan utrustning på reningsverket så skiljer man av sand, grus och andra hårda partiklar.
I sandfånget håller man en kontrollerad vattenhastighet så att all sand och grus sedimenterar men bara en mindre mängd biologiskt material.
Kalkylhjälp - användbara kalkylverktyg som förenklar
På många reningsverk tvättas även den avskilda sanden för att minska mängden organiskt material till deponi och minska luktproblem när sanden deponeras. I försedimenteringen låter man de största biologiska partiklarna sedimentera. Slammet som bildas pumpas bort till slamhanteringen. Vanligtvis är sedimenteringsbassängen även utrustad med ytskrapor som samlar in fett och olja som samlas på ytan.
Den biologiska reningen syftar till att med hjälp av mikroorganismer bryta ner och koncentrera organiskt material som är löst i avloppsvattnet och som inte kan sedimenteras bort direkt. Genom att mikroorganismerna lever och förökar sig genom att förbruka lösta näringsämnen i avloppsvattnet så kan man sedan avskilja mikroorganismerna, i till exempel en eftersedimentering.
Även avskiljning av kvävenärsalter sker på biologisk väg där närsalterna i flera steg övergår till kvävgas, genom nitrifikation och denitrifikation.
Små mängder bensinmotorolja eller andra gifter kan dock försämra reningsverkets reningsförmåga genom att giftet dödar mikroorganismerna. I stora luftningsbassänger får bakterier och protozoer bryta ner biologiskt material. I den efterföljande sedimenteringsbassängen avskiljs slammet, en del av slammet pumpas tillbaka till luftningsbassängerna för att behålla en bakteriestam i processen, detta kallas returslam.
Resterande slam pumpas till slamhanteringen, detta kallas överskottsslam.
Vanliga Problem med Värmepannor och Hur Rörexperten Kan Hjälpa Dig
Det renade vattnet leds till det kemiska reningssteget. Luftningen, som är den mest energikrävande processen på reningsverket, krävs för att mikroorganismerna ska kunna förbruka det organiska materialet som finns upplöst i vattnet, aerob. Luften trycks vanligen ned i bassängen med stora kompressorer och blåses ut som bubblor genom perforerade rör, gummimembran eller keramiska material.
Ett vanligt förekommande sedimenteringsproblem är så kallad slamsvällning, som kan orsakas av filamentbildande trådformiga bakterier.
Glykemiskt indexguide - Lär dig mer om glykemiskt index (GI)
Dessa påverkar slammet så att det inte blir tillräckligt kompakt vid sedimenteringen, och kan leda till att slam följer med utgående vatten och överbelastar efterföljande filtreringssteg. Detta problem kan leda till att kostnaderna för rening av närsalter och organiskt material ökar, och att förlusten av den aktiva biomassan bakterier och protozoer ut ur systemet kan försämra den biologiska reningen.
Ett försök med att behandla returslam med ozon för att bekämpa filament skedde under — vid Himmerfjärdsverket i Stockholm. Resultaten blev över förväntan och den nya ozontekniken installerades under som ordinarie behandling i avloppsreningsverket, för att få bukt med filamenten som ställer till med sedimenteringsproblem. Aktivslamprocessen kan innefatta kväverening, t. Kväverening sker genom att kvävet i det inkommande avloppsvattnet framförallt ammoniumkväve, NH 4 genom nitrifikation och denitrifikation omvandlas till kvävgas N 2.
Nitrifikation kräver syresatta förhållanden, och denitrifikation kräver syrefria förhållanden. Nitrifikationssteget är därför luftat. I denitrifikationssteget krävs organiskt kol. Vid fördenitrifikation återförs vattnet från nitrifikationssteget till denitrifikationssteget. Vid fördenitrifikation kan det organiska kolet i vattnet utnyttjas i denitrifikationen, men metoden ger hög belastning varningssignal värmepanna lika hög avskiljning av kväve som nitrifikation följt av denitrifikation.
Beskriver förhållandet mellan tillförd mängd organiskt material BOD 7 per dygn och befintlig mängd mikroorganismer slammängd i luftningsbassängen. Med andra ord så är det ett mått på hur mycket näring som tillförs varje mikroorganism per dygn. Aktivslamprocessen uppdelas vanligen i tre grupper med avseende på slambelastningens nivåer enligt följande [ 3 ]. Beskriver förhållandet mellan tillförd mängd organiskt material BOD 7 per dygn och volymen på luftningsbassängen.
För en normalbelastad aktivslamprocess så ligger slamåldern på cirka 3—4 dygn, högbelastade anläggningar har en slamålder på mellan 0,5 och 1,5 dygn. För att genomföra hela kväveavskiljningen direkt i aktivslamprocessen krävs en slamålder på 10—15 dygn. Vid slamåldrar över 20 dygn krävs ingen stabilisering av överskottsslammet [ 3 ]. I en biobädd renas avloppsvattnet under hög belastning varningssignal värmepanna förhållanden.